Sök
  • Sofia

Skrivandet är existentiellt för mig.

Uppdaterad: jan 4

Ända sedan lågstadiet har jag intresserat mig för ord och hur de tillsammans kan skapa historier. Skrivandet har alltid erbjudit mig en tillflyktsort, en alternativ verklighet där jag tillåts vara allsmäktig. Men också ett slags tankearena där funderingar slängs upp för att testas och således även tydliggöras. Vissa människor är metodiska och systematiska. De överväger och tänker till innan stämbanden sätter ton på tankarna. Inte jag. För mig är spontan muntlighet ofta detsamma som kaos. Jag behöver skriva ner orden för att förstå. Ibland skriver fingrarna av sig själva och stundtals bjuder de på nya värdefulla insikter. Kanske är det därför skrivandet snabbt fick en sådan viktig roll i mitt liv.


Jag övergav snabbt Kitty-böckerna och fastnade för Stephen King’s tvistade världar, egendomliga karaktärer och hårresande storys. Pappas bokhylla bjöd på mycket skräck och äventyr, även en del humor i exempelvis ”Tre män i en båt”. I högstadiet var det mycket poesi som gällde och jag började skriva på min första roman. Den blev såklart ingenting, men jag har sparat utkastet. I gymnasiet fick jag höra att författarskapet i princip var omöjligt att lyckas med och tyvärr trodde jag på orden. Vad visste jag då? En sak är jag i alla fall säker på nu, när mina barn berättar att de ska köra monstertrucks eller bygga hus på Mars, då uppmuntrar jag dem att följa sina drömmar.

Istället för att läsa kreativt skrivande landade jag i försäljningsbranschen och glömde av språket. Det är sant. Vid flera tillfällen försökte jag men orden fanns inte där som de alltid gjort innan. Inte ens talet flöt ordentligt och det gjorde mig i tysthet skräckslagen, som att en del av mig var försvunnen. Tänk om jag aldrig skulle hitta tillbaka?

Räddningen kom med högskolestudier som via akademiska vägar förde mig tillbaka till språket, kärnan av min existens. Okej, något överdrivet men ibland känns det precis så. Som att allting kretsar kring skapandet av vackra eller intensiva meningar. Omgiven av ord känner jag mig fri, mäktig och allsmäktig. Världen och människors öde ligger i mina händer. Fiktivt visserligen men jag älskar det!

I våras, jämte C-uppsatsskrivandet, kliade det i fingrarna. Jag var trött på formalitet och effektivitet, men stärkt av att berättandets kraft hade återvänt till mig. En förmiddag i februari tog jag förmiddagen ledig och satte händerna till tangenterna. Det ledde till ett första utkast som sex veckor senare hade förvandlats till en 90 000 ord lång romanceroman.

Jsg önskar att någon hade tagit tag i mitt sjuttonåriga jag och ruskat om mig rejält, berättat att allting går om man bara vill och bestämmer sig för det. Det handlar om envishet och hårt arbete. Ser du bara målet framför dig tar du dig närmare för varje dag du tror på drömmen. Det gäller allting.

Våga dröm och sluta aldrig tro. Vill du lyckas kommer du också att göra det!









33 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla