Det är faktiskt inte första gången jag startar en blogg om lust, men ... förra gången var jag nog inte riktigt redo. Ibland är livet så, att de goda idéerna dyker upp för tidigt, innan man varken har kapacitet eller redskap att kunna förverkliga dem. Jag har gått över till att tänka att tiden inte är rak, utan cirkulär, men det är ett ämne för en annan gång!
Lustens tid är nu.
Det är dags att fokusera på sådant som gör oss lyckliga. Kommer du ihåg vad som gör dig lycklig?
Lusten betyder olika saker för olika människor. Vissa har otroligt nära till den. Jag tänker på föräldrar som älskar att leka med sina barn, som skiner upp när någon nämner ordet sällskapsspel. De där som det bara skiner om, som aldrig verkar ta åt sig av motgångar.
Jag är inte en av dem.
Eller. Så brukade jag åtminstone känna. Jag har i hela mitt vuxna liv haft en inbyggd motståndskraft mot lek och lust. Allt som gjorde andra glada, gjorde mig misstänksam. Ja, jag hör ju att det låter sorgligt, nästan befängt. Definitivt kontraproduktivt. Jag försvarade det för mig själv med att jag har andra, viktigare uppgifter. Jag är den vuxne. Jag ... gillar det bara inte.
Det här har jag funderat så mycket på de senaste två åren. Hur det blev så ... När tappade jag egentligen förmågan att leka? Att ha roligt? När förlorade jag kontakten med mitt eget inre barn?
För det var vad jag gjorde, och jag vet att jag inte är ensam. Vissa lär sig tidigt att "ha roligt" är motsatsen till att arbeta hårt. Det är det där vi ägnar oss åt efter jobbet, när städningen är klar. När alla måsten är avcheckade. Jag vill påstå att det är extra vanligt hos kvinnor. Att busa, bråka ... hålla på med hyss. Det höll pojkarna på med och de kan inte hjälpa det. De är ju pojkar. Flickor vet bättre, flickor kan mer, tidigare. Också sorgligt! Men jag har hört det så många gånger. Under barndomen, i skolan, och för att inte tala om i familjelivet. Kvinnorna, de inofficiella projektledarna. De som alltid tar ansvar för att allt finns med på utflykten, att alla presenter är köpta. De som fixar födelsedagstårtan till kollegan som fyller år.
Det sitter i ryggmärgen.
Dessutom blir många inpräntade att lusten är skamlig, att den ska avnjutas med måtta. Vissa religioner likställer till och med lust med synd. Först när vi eliminerar den helt, blir vi fria.
Jag vill påstå att det är precis tvärtom! Lusten kan leda oss in i destruktivitet (Jag återkommer till det i ett senare inlägg), men i sin renaste form är lusten kraftfull och fri!
Tänk om ... vi i stället för att göra den till en motsats, kunde använda den som en grundläggande byggsten i allt vi gör. Vad skulle hända då?
Foto: Gerd Altmann/geralt / Pixabay
Lusten är mitt kall.
Efter att ha levt många år i destruktivitet, som projektledare både privat och på jobbet, upplevde jag en drastisk förändring när jag började bjuda in lusten på nytt. För mig började det med att jag bestämde mig för att skriva en bok. Innan jag började hade jag ingen aning om vad jag skulle skapa, och kanske behövde det vara så just då. Knaske var det en förutsättning för att jag skulle kunna hitta tillbaka till lusten. Hursomhelst ... Jag skrev en roman på sex veckor. Under den våren pluggade jag mer än heltid. Covid drog in över världen och mina tre små barn tog mycket energi och kraft. Ändå hittade jag tid att skriva klart boken för den var livsviktig för mig.
I efterhand förstår jag att det inte var boken i sig som var livsviktig, utan att den gav mig något jag inte längre skulle klara av att leva utan.
Medan jag skrev, existerade ingenting annat än orden som flödade in i mitt huvud och ut genom fingrarna. Jag levde i texten, i alla fantastiska scener jag skrev, kände känslorna rusa genom kroppen. Det är kanske inte så konstigt att det blev en romantisk bok, för jag längtade så efter kärlek. Kreativiteten hjälpte mig att hitta tillbaka till mitt inre barn, till lilla Sofia som drömde stort och skapade varenda dag.
Jag insåg snabbt att jag älskade att skapa passion och attraktion. Nästan som att jag var menad att skriva just det.
Fortfarande, tre år senare, känns det som att jag kan koppla upp mig till en aldrig sinande källa av inspiration och skaparkraft. En källa, varifrån lusten flödar. Jag får ofta frågan: Var får du allt ifrån?
Det enkla svaret är att jag är uppkopplad och lär mig att lyssna noga till allt som kommer in. Ibland når det mig via drömmar, ibland tankar. Ibland händer hela skapandeprocessen när jag sätter mig och lägger fingrarna mot tangenterna.
Lust är magi!
Tänk om du skulle välja att bjuda in lusten i ditt liv. Öppna upp för tanken ... att jobba med något du älskar. Tänk om du kunde göra din hobby till ditt jobb? Är det möjligt? Kanske går det inte att fiska som jobb, men ... Fundera en stund på vad det är som gör att du älskar det så mycket. Handlar det om naturupplevelsen? Om tystnaden? Om att vara nära vatten? Eller kanske ... om handarbetet? Kroppsarbetet? Kanske kan du hitta ett jobb där du i alla fall kan väva in några av dem aspekterna?
Är du inte riktigt där än, att du ens kan föreställa dig en sådan förändring? Det är okej. Börja med något lättare. Vad skulle hända om du gick till jobbet i den där knallrosa tröjan du älskar, men aldrig vågar ta på dig? Eller om du som älskar att virka bjöd in alla i området till en virkfika?
Känn efter vad som väcker din lust och börja där.
Lämna gärna en kommentar nedan. Det här tål och bör diskuteras!
Det är modigt att ta steget och göra det som du brinner för.