Sex. Det grundläggande behovet som trots sin viktighet fortfarande ses vara tabubelagt i vissa sammanhang. Jag tänker då främst på litteraturen inom vilken passion och lust länge har stämplats som kvinnoämnen. En genre som reproducerar en förlegad samhällssyn, stereotypa könsroller och, för att vara ärliga, är en smula smutsig.
Jag har nog alltid uppfattats som en gränsöverskridande person. Någon som tänjer lite på gränserna för att utmana, som får en kick av det oväntade både hos mig själv och andra. Det är ingenting specifikt för lusten egentligen, utan mer generellt som en röd tråd genom hela mitt liv.
Jag tror att vi alla behöver kickar då och då, vissa oftare än andra. Det är ju kickarna som får oss så där pirrigt levande. Vi känner alla till typen som inte nöjer sig med fallskärmshopp utan vill kasta sig utför berg. För att leva, inte dö, trots att det senare verkar vara en mer trovärdig utgång.
Mer sällan diskuteras alternativa vägar för att nå en likande fysisk reaktion. Jag har gjort mycket för att nå känslan. Hållit tal, dansat inför publik och kört stand-up med kort varsel inför betalande publik. Men det vi kanske främst tänker på, som kan skapa samma hisnande känsla, är attraktion. Förälskelse. Åtrå. Kanske den svåraste kicken att finna, åtminstone i verkliga livet eftersom den står utanför vår kontroll.
Men däri ligger också min poäng, att det finns genvägar att ta, exempelvis via litteraturen. Hjärnan är inte smartare än att den har svårt att skilja på verkliga upplevelser och iscensatta illusioner. Åtminstone inte om de är skickligt producerade och framförda. För visst är det vad som kännetecknar god litteratur? Att den övertygar oss genom att; erbjuda verklighetsflykt till alternativa världar, introducera nya möten med karaktärer som följer oss långt efteråt samt bidra till lärdomar.
Det finns givetvis fler anledningar att läsa, frånsett att jaga kickar, men låt oss dröja kvar där en stund. Kriminalromaner och kärlekshistorier (för att nämna två genres) erbjuder förhoppningsvis en viss grad av pulshöjande spänning. Ändå är det stor skillnad på hur vi värderar dem. Är det inte märkligt att mord, sexuellt våld, fysiskt / psykiskt våld, narkotika och andra otäckheter har en sådan självklar plats i litteraturen? När "vanligt" sex fortfarande väcker skam och hysch-hysch?
Min teori är att det kommer för nära människor, och att det är jobbigare att läsa / uppleva sådant man relaterar starkt till. Om man till exempel inte har ett tillfredsställande sexliv, förstår jag att en välskriven sexscen kan väcka en rad känslor, man varken vill eller har lust att konfrontera. Det är heller inte coolt att medge att man läser sådant. Då är det mycket lättare att ta sig igenom en våldsam thriller med en massa härligt sex och säga att den var bra på grund av våldet och plotten. Än att säga: Jag läste den här romantiska boken. Gud ... så het den var och vad lycklig och pirrig jag kände mig efteråt.
Vad beror det på?
Jag minns hur jargongen var hemma när jag växte upp. Kärlekstrams. Jag, mamma och syrran grät till storslagna romantiska gester. Brorsan och pappa fnös. Varför? Jag tror inte att män är mindre kapabla till att känna eller kunna njuta av kärlek. Men det är inte accepterat på samma sätt. Inte coolt. När jag började skriva haglade frågorna från flera håll. Vad skriver du? Är det tantsnusk? Vad är ens tantsnusk? Kärlek och älskog fick jag förklarat.
Jaha, du menar meningen med livet?
Foto: Pixabay.
Då är det lättare att tala om sex, ännu lättare att vidröra porr. Om det finns överallt och alla ser på det behöver inte jag ha dåligt samvete över vad jag tittar på? Skådespelarna gör det säkert frivilligt, har goda arbetsförhållanden och hey! Sex som arbete, kan det bli bättre? Okej, jag ska inte vara sådan, men samvetet är lätt att förtränga i stunden. I slutändan handlar det om syftet.
Fungerar bilderna/videon som tillfällig lindring, en snabb befrielse från ett trängande känslotillstånd? Eller ses de som belöning efter en tids- och känslomässig investering?
Jag tror tyvärr att många ser pornografi som lindring och om så är fallet är det inte konstigt att synen på sex är snedvriden, att det sexuella kopplas samman med någonting negativt. Vi ska inte gå in närmare på alla negativa aspekter som finns kopplat till porrindustrin (du kan läsa mer om lust och destruktivitet här), men tanken för mig in på förväntan. Med en porrsekvens råder inga tvivel om vad som kommer levereras, det mesta brukar framgå redan i de (ibland obehagligt) detaljerade rubrikerna. Det är ett säkert kort, utan överraskningar helt enkelt. Att läsa en roman å andra sidan, eller en erotisk novell är mer osäkert. Texten kan innehålla både det ena och det andra.
Jag skriver och läser passionerade texter för att få känna mig förälskad och upphetsad. För att leva ut och uppleva pirret genom någon annan, utan att gynna fel personer eller skada andra. Huruvida det sker på riktigt eller ej spelar mindre roll. Resultatet blir med andra ord en hel del endorfiner och troligtvis ett bättre välmående.
Jag vill uppmuntra till att läsa romance och erotisk litteratur, främst för hälsans skull, men också för att påverka vad som är socialt accepterat. Men det sätter också press på författarna att väva in fler aspekter, skaka ur det stereotypa ur genren och ansvara för att spegla samhället gällande jämlikhet och sexualitet. Vad exakt som ingår i författarens ansvar, är ett ämne för senare. Tills dess fokuserar vi på att välja in det goda i livet.
För ärligt, finns det någonting bättre än hett passionerat sex?
Commentaires